morochdotters.se

Idag har jag gjort något jag gått och tänkt på i flera år. Hur knasigt som helst, att det inte blivit av förrän nu! Jag ringde en gymnasiekompis som jag förlorade kontakt med för hur många år sedan som helst. Jag vet inte hur många år jag tänkt att jag ska söka efter henne, men det har aldrig blivit av på riktigt. Googlat lite har jag gjort någon gång, sökt på Facebook lite halvhjärtat. Så för ett halvår sedan fick jag napp, just på Facebook, men det var först idag som jag verkligen lyfte telefonen och slog numret. Trots alla år som gått kändes det inte alls så då vi pratades vid. Visst finns det många konskapsluckor att fylla i, men själva kontakten kändes precis som då det begav sig. Vi konstaterade båda att när vi umgicks var vi i mitt äldsta barns ålder. Lite märkligt är det allt... och ändå märkligare att vi ska ses i morgon. Jag och familjen drar i väg på sportlov och ska titta in till henne på vägen upp.

Vad glad jag är att det äntligen blev av, det jag tänkt göra så länge!!! Och jag tänker vara tacksam över att jag tog steget nu och låta bli att gräma över att jag inte gjort det tidigare...

 

/Elisabet :)