/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Det skrämmer mig
Större delen av dagen har helikoptrar hovrat över vår stad. Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården har fyllts av människor som velat markera gentemot Svenskarnas partis möte och de nazistiska åsikter som gruppen representerar. Klockan 14.00 kallade kyrkklockorna i S.t Jakobs kyrka till en ekumenisk gudstjänst för att manifestera Alla människors okränkbara värde i en tid då det inte längre är självklart. En gudstjänst för människor - inte mot. Också Kungliga operan valde att markera sin ståndpunkt genom att hålla stängt, men på annonsplatserna tala för människors lika värde.
Inte långt från den aktuella platsen finns Stockholms stora synagoga. Ute på gården finns ett stort minnesmonument, med överskriften: Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall bli utrotat. Utmed väggarna finns 8 000 namn ingraverade.
GLÖM OSS INTE
Ropen från de 6 miljoner judar som under åren 1939-1945 dödades
av nazisterna och deras medlöpare ekar från dessa stenar.
Här namnges 8 000 offer vars minne vårdas av överlevande släktingar
som räddades till Sverige.
Endast med kunskap om det förflutna kan vi bekämpa rasism,
antisemitism och intolerans.
Jag vet inte hur medvetna de som valde platsen idag för ett nazistiskt möte är om denna vägg och vad den står för. Det skrämmer mig att så starka krafter är i rörelse i vårt land idag. Jag känner frustration och ilska över att så många tar sig rätten att sortera människor och placera oss i fack. Jag blir upprörd över att så ofantlig stora summor med pengar - våra skattepengar - ska gå åt till den massiva polisbevakning som behövs för att hålla isär människor som medvetet söker konflikt. Den stora gruppen människor på plats agerade helt fredligt, men en mindre grupp - maskerade förstås - provocerade och våldet fanns ständigt under ytan.
Vi lever i en demokrati och alla människor har rätt att uttrycka sin åsikt - men det blir märkligt när den åsikten går så radikalt mot allt vad demokrati står för. Det skrämmer mig att allt fler hellre ser en diktatur, än den mångfald en väl utvecklad demokrati kan få innebära. Det skrämmer mig att så pass många är beredda att ta till våld i mötet med andra. Det skrämmer mig att somliga anser sig för mer än andra. Därför är det viktigt att det syns hur många det är som vill något annat. Hur många som ser värdet av mångfald och olikheter. Som vill ta emot, lära och dela med sig. Frågan är bara hur vi bäst kan visa det? Hur kan vi visa att vi är för - och inte emot - varandra!
Vi får aldrig glömma dessa namn. Alla dessa rader av namn. För bakom varje namn finns en individ, en personlighet - en människa, som du och jag.
Det fruktansvärda är att vi som mänsklighet inte har lärt oss mer av det som har skett. Också nu dödas ett oräkneligt antal människor varje dag på grund av konflikter i vår värld. Konflikter som grundats i att vi inte ser på varandra som lika mycket värda. Det gör mig rädd!
Samtidigt gläds jag åt att många fler vill bygga en värld där alla människor behandlas lika! Och att många ser mångfalden som en tillgång. Vi måste göra våra röster hörda och framförallt leva som vi lär...
/Elisabet :)
Bra skrivet