/
Allmänt /
Vardagsprat /
Uppväxt
Under några dagar har vi haft vänner från Litauen på besök, något som alltid brukar innebära intressanta samtal om det mesta mellan himmel och jord. Vi är nästan jämngamla och har delvis samma historia, men upplevt det från helt olika perspektiv. Deras barn- och tidiga tonårstid var Litauen en del av Sovjet, med allt vad det innebar.
Nu och då blir det i samtalen oerhört tydligt hur mycket vår uppväxt påverkar vårt sätt att agera och tänka. Jag kunde inte låta bli att fråga hur krisen i Ukraina påverkat deras land. Svaret var ganska givet - det river upp gamla minnen och tydliggör att livet är sårbart, liksom självständigheten. Misstänksamheten, som är så djupt rotad i folket, kommer upp till ytan. Med erfarenheten av att vem som helst kan vara en angivare, blir det svårt att känna tillit.
Vid ett tidigare tillfälle, då vi var på besök hos dem, minns jag hur starkt Isa reagerade på deras dotters berättelse och hennes erfarenhet av att sällan få ett tack när hon spelade i en gudstjänst, eller gjorde något annat ideellt. De enda kommentarerna hon fick handlade om när något var mindre bra än vanligt. Något som bottnar i en kultur där det är självklart att alla ska bidra och att alla ska göra sitt bästa. En kultur där individen bara är en kugge i systemet. Isa har en helt annan erfarenhet, där hon ofta fått känna uppskattning för sådant hon bidragit med. Inte minst från äldre människor.
Att vi påverkas av vår uppväxt och våra erfarenheter, är vi nog alla ganska medvetna om. Men jag undrar hur medvetna vi är om hur vi påverkats av vårt samhälles värderingar och rådande normer? Ofta är det först när vi kliver ur vårt eget sammanhang och möter en annan kultur som det synliggörs. Både det vi upplever som positivt och det vi helst skulle vilja vara utan.
/Elisabet :)