Hösttankar i Haga
En vecka med flera kvällsuppdrag på jobbet inbjöd till en lång, skön promenad nu på förmiddagen. Det fick bli en av de vanliga rundorna i Hagaparken, inte långt ifrån där vi bor. Ibland har jag behov att se nytt och att möta nya miljöer, men det finns en vila i att gå en välkänd slinga. Det blir något av en meditation. Fötterna går som av sig själva. Tankarna vandrar fritt från det ena till det andra.
Att se hur naturen skiftar kläder, hur färgerna byts ut, hjälper min kropp och själ att landa i den tid som är. Naturen går inte att lura. Den går sin gång. Allt har sin tid.
Visst skiftar det från år till år. Värme, antal soldagar, hur färgrika bladen är... Men det är inget vi kan styra över. Det finns en vila i det. Naturen är - oavsett hur och var jag befinner mig.
Det är fuktigt. Lite rått. Och några av de blad som är kvar är vackert kopparfärgade.
När jag går där, på vägen, formuleras ord, spinns meningar. Jag har nog skrivit åtminstone ett kapitel till en bok idag, på min vandring. Men inget finns på papper. Inget är någon annans. Orden finns där bara, inom mig. Just de orden är bara mina.
Snart är det tid att gå till jobbet igen. För att formulera helt andra ord och möta andras tankar. Det tycker jag också om! För som sagt: Var sak har sin tid...
/Elisabet :)
Underbara bilder!