/
Allmänt /
Vardagsprat /
Flygplatsen en klöveräng
Sommaren sjunger på sista versen. I går tog yngsta dottern och jag en promenad till ängarna intill flygfältet. Solen värmer ännu, men det börjar allt att dofta höst. Jag tycker om att finnas i naturen och möta skiftningarna. Se hur färger och former förändras.
Det är fascinerande hur en plats ändrar karaktär med årstiderna. Vid midsommartid var här ett gult hav av ryssgubbar. Bilder på dem och midsommarbuketten finns här och ytterligare bilder här. Nu är det en klöveräng.
Mycket är på väg att blomma ut. Men det är ännu inget problem att plocka vackra buketter.
En del av det stora fältet är avgränsat och inhängnat av säkerhetsskäl. Därinne har sly och träd fått växa fritt utan att tuktas. Det måste ha funnits hus som låg här tidigare, för vi såg flera gamla äppelträd med frukt. De flesta oåtkomliga, men en gren stack ut och där hängde ett ensamt äpple.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur vårt samspel med naturen ser ut. Hur vi planerar, tuktar och ansar. Och hur naturens växtkraft är så stark att den trots allt ofta överlever människan som försökt kuva den.
/Elisabet :)
Bilderna på mig är tagna av lillasyster.