/
Allmänt /
Vardagsprat /
Ett livstecken
Regnet faller tungt.
Plötsligt spricker himlen upp.
En strimma sol! Ler.
Det är speciellt att få förtroendet att följa människor genom livet. Ännu mer speciellt att möta dem en kort, intensiv tid. Kanske under en period när livet känns tungt. Att sedan säga adjö och inte alls veta vad som händer med personen och hur det går, är märkligt. Ibland tomt. Men det är som det ska. Det är något som hör till i vissa uppdrag. Ändå händer det att olika ansikten flimrar förbi ibland. Som ett minne. Som en hälsning. Och jag sänder iväg en tanke. En liten bön om beskydd och glädje.
Ibland sker det också, helt oväntat att livets vägar korsas igen. Eller att någon annan framför en hälsning. Det hände nu nyss, på morgonen. Ett livstecken som dök upp. En hälsning som gjorde mig glad och varm inombords. Det kommer jag att bära med mig idag.
/Elisabet :)