/ Allmänt / Foto / Vardagsprat /

Skönhet i det vissnade

Det finns en särskild skönhet i det som redan burit frukt, det som redan blommat. En skönhet i de torra stänglarna och frukten som ligger på marken och sakta bryts ned.
 
En skönhet som påminner om livet rytm. En rytm där var sak har sin tid. Också vilan har sin. Samlandet av nya krafter. Frön som ska falla till marken, sjunka ner i jorden, för att så småningom ge nytt liv.
 
När siluetterna kläs i frost, framhävs de nya former som träder fram, då blomningen är över. Var sak har sin tid. Och jag tänker inom mig - hur viktigt är det inte att tillåta mig själv att känna, se och finnas i naturens skiftningar. De ger en ro i mitt eget liv. En vila i min vardag.
 
Solens ljus i det torra gräset, ger hopp. Det finns en morgondag. Ett nytt år väntar på att födas. Men ännu är tiden inte inne. 
 
Vägen leder vidare. Den väg som är mitt liv. Ibland korsas våra vägar och vi får följas åt en kortare eller längre sträcka. Ibland är vägen krokig, vindlar sig fram, andra gånger är den rakare. Somliga perioder är det som en bred motorväg, där andra susar fram i intensiv fart och jag själv försöker hänga med. Andra gånger är det en liten, knappt synlig stig som för mig mot helt fantastiska, oväntade platser när jag minst av allt förväntar mig det. Var sak har sin tid.
 
/Elisabet .)
Blogg / Livets väg / Mor och dotter blogg / höstbilder / tankar om livet / vissnade blommor
#1 / / Lenakindbergepost@gmail.com:

Dina underbara bilder och text berör. Ja visst är det så, allt har sin tid och och plats. Och det är en befrielse att upptäcka och acceptera att det är just så.

Svar: Men Tack! Vad glad jag blir av att du uppskattar det jag skriver!
På ett sätt är det jag talar om så självklart. Men jag tror ändå att vi behöver påminna oss om det...

Kram, Elisabet :)
Morochdotters