/
Allmänt /
Vardagsprat /
Tro, hopp och kärlek
I bergets skreva
samlas krossade snäckskal.
De bildar mönster.
Undan havets larm,
piskande vågor och skum,
skimrar en skönhet.
De små bitarna
blir tillsammans något nytt.
Tro, hopp och kärlek.
Jag tänker på alla gånger då livet inte blir som vi har tänkt oss det. Tänker på alla gånger då vi på ett eller annat sätt får börja om. Att göra det på egen hand är tufft, näst intill omöjligt. Men när vi vågar visa varandra våra tillkortakommanden, när vi visar varandra vår mänsklighet och vi hjälps åt - så sker något. Det bildas en särskild kraft då liv och livserfarenheter läggs intill varandra. I det finns en enorm skönhet. När vi vågar tro att det är möjligt, gror hoppet. Kärleken bär.
/Elisabet :)