Högklinten
Här kommer ett gäng bilder från vår Norrlandsresa. En förmiddag då vi gick upp på Högklinten, 281 meter högt. Området är ett naturreservat som ligger i Mjällom, Höga kusten. Mor och dotter poserar på väg upp mot toppen. En av mannens bilder.
Här finns några av de största klapperstensfälten i Sverige.
Det är som att stenarna väller fram. En flod. Någon sorts mossa gör att de skimrar i grönt, då solen skiner på dem.
Dagen bjöd på ett minst sagt omväxlande väder.
Röd granit.
Molnformationer.
Systrar.
Efter att ha gått den "breda" vägen upp, gick det att gå ned på baksidan, via en slingrig stig.
Ner i en djup ravin.
Och vidare upp till en grotta. Det är inte utan att det kändes lite som att kliva kring i Ronja Rövardotters hemtrakter.
Sedan var det dags att klättra uppåt igen, genom ravinen.
Jag längtade efter att se horisonten. Här fanns den i alla väderstreck. Utsikten sträcker sig flera mil bort. Så ändlöst vackert med alla färger. Molnformationerna som tornar upp sig. Dessutom är det en speciell känsla att stå på mark som bär på så mycket historia. Höga kusten gör verkligen skäl för sitt namn. I det här området, vid Högklinten, reser sig berget 8 millimeter per år. Otroligt! Landskapet ritas om.
På väg ner igen drog molnen in och bäddade in allt i ett grått, fuktigt täcke. Vi drog vidare till ett helt annat landskap, bara några kilometer bort. Rotsidan. Återkommer med bilder därifrån en annan dag.
/Elisabet :)