/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Skillnaden, när någon lyssnar

I think we forget things
if there is nobody to tell them.
The Lunchbox
 
Att någon lyssnar på det vi bär på inom oss är så oerhört viktigt. Annars försvinner det vi är med om lätt, eller förvrängs. Små saker och problem växer till gigantiska berg. Vackra, sköna ting och minnen förminskas eller glöms bort. 
 
Lika viktigt som att bli lyssnad på är att också lära sig att lyssna. Att söka upp någon att lyssna till. Att lyssna till den som lyssnar till oss. För i lyssnandet lär vi oss något, både om den andre och om oss själva. Lyssnandet ger perspektiv och väcker slumrande minnen till liv.
 
I samtalet möts de båda: Berättandet och lyssnandet. I ömsesidigheten mår samtalet som bäst. Där två eller fler får utrymme att ge och ta emot. När tilliten är stark kan fantasin flyga, drömmar väckas till liv och få fart. Tankar föda nya tankar. 
 
När vi tillåter varandra att både provprata och provtänka, kan nya förståelsen skapas. Invanda mönster brytas och ny mark beredas. När vi vågar mötas och se olikheter som en tillgång, ges respekten ett ansikte. Då behöver vi inte glömma det som är viktigt och värdefullt. Och vi lär oss att hantera det vi egentligen helst skulle vilja glömma, men som sitter fast i oss, som taggar.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / The Lunchbox / konsten att lyssna / rum för samtal