morochdotters.se

 

Jag var inte särskilt gammal när jag reagerade på att så många pratade med varandra, utan att egentligen lyssna på den andre. Alla gånger i skolan, där något som nyss förklarats återkom som en fråga strax efter. Eller när en elev bad om en ny förklaring då hen inte förstod och läraren gav exakt samma svar en gång till. Svarade med samma ord, istället för att försöka hitta nya ord och ett annat sätt att förklara som eleven hade lättare att relatera till. Eller när två vuxna totalt pratade förbi varandra, i tron att de samtalade om samma sak. 

 

Det har knappast blivit mindre av varan, när jag blivit äldre. Människor i alla åldrar ägnar sig åt att formulera sina egna repliker i huvudet, i stället för att verkligen lyssna till den andre. Det sker både i de mindre sammanhangen och de större. Några som tycks vara expert på det är våra politiker. Tänk om vi lät våra samtal handla mer om att förstå den andre än att framföra våra egna idéer och tankar. Då skulle nog både politiken och många personliga relationer se helt annorlunda ut, än vad de gör idag. Eller?

 

/Elisabet :)