/ Allmänt / Vardagsprat /

Kom, var nära

Nära, nära kryper du.
Trycker din kropp emot min.
Som skedar vi passar in.
 
Värmen sprider sig,
kylan stängs ute.
Under täcket andas vi djupt.
 
Låter andetagen sjunka in
och kropparna fyllas av lugn.
Stressen släpper.
 
Tankar närhet och trygghet.
Välbekanta dofter
sjunker in i medvetandet.
 
Snart nog är det dags
att kliva upp och gå ut.
Världen väntar.
 
Den trygga bubblan behövs
för att orka vara närvarande
i bruset utanför.
 
Närheten ger näring
åt allt det som växer och frodas,
tusen blommor får blomma.
 
Och även när höststormen tar tag
och vintern klär av träden
finns våren och sommaren i sin linda.
 
Också det som ser ut att vara dött
är fyllt av liv.
Den trötta väntar på sin tid.
 
Så kom, var nära, ännu en stund.
Hämta kraft och kärlek.
Så småningom kommer våren.
 
Det finns så många som drabbas av depression, stressyndrom och andra uttryck för psykisk ohälsa. Idag pratar vi mer om det, ändå är det för många fortfarande mer eller mindre tabu. Kanske för att det inte syns utanpå. Kanske för att så många har svårt att förstå att helt vanliga förmågor kan sluta att fungera. Som förmågan att kunna läsa en sammanhängande text, eller att kunna finnas i ett stimmigt rum och ändå föra ett samtal. Förmågan att minnas vad som är överenskommet, eller att kunna göra två saker samtidigt. Det kan vara svårt nog att acceptera för den som drabbas och blir ändå svårare när omgivningen inte förstår då den drabbade försöker beskriva sin verklighet. En verklighet som inte behöver vara bestående för all framtid, men som är vardag under en tid som ingen vet hur länge den varar.
 
Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / depression / hopp / närhet / psykisk skörhet / relation / stressyndrom