/ Allmänt / Vardagsprat /

Påverkad

Regnfuktig mylla.
Överallt ett hav av färg.
Det doftar av höst.
 
Fötterna trampar
de prassliga stigarna.
Vinden river hårt.
 
Varje andetag
fyller lungor med kyla.
Rensar tankarna.
 
Mörkret faller fort.
Lockar mänskor inomhus.
Dörrar stängs igen.
 
Jag kan inte låta bli att fundera över vad vädret i vår del av världen gör med oss. Årstidsväxlingarna som också gör att människor förändras. Sättet att umgås förändras. Sättet att kommunicera. När kylan kommer drar vi oss inåt. Söker värmen. Tar skydd. Stänger dörren om vårt eget. Vilken skillnad mot grillkalasen på de öppna gårdarna. Picknickar i parkerna. Platser där det finns utrymme och plats för spontanitet. Umgänget i lägenheterna kräver något annat. Mer av planering. Mindre plats. Längre avstånd. Jag kan inte låta bli att tänka på det, nu då kylan blir allt mer påtaglig, blir också ensamheten det. Den yttre kylan banar väg för den inre.
 
Jag låter tanken gå vidare till soppkastruller och grytor med långkok. Där finns det utrymme för värme, kryddiga smaker och många människor som delar umgänget vid bordet. Då spelar det ingen roll om det är trångt. Kanske vågar vi till och med öppna dörren och bjuda in några grannar...
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / höst / årstidsväxling
#1 / / sandra:

Det du skriver är alltid så spot on, även den här gången!

Svar: Men tack för det! Jag antar att vi är många som har känslor kring hösten...
/Elisabet :)
Morochdotters