/
Allmänt /
Vardagsprat /
Det viktigaste
Om allt tillåts bli lika viktigt,
blir snart ingenting riktigt viktigt.
Vi låter lura oss alltför lätt. Låter lura oss att det vi håller på med är så himla viktigt. "Jag ska bara..." är svaret ofta från föräldern när barnet påkallar uppmärksamhet. "Jag återkommer..." blir inbjudan till festen kommer. "Jag kommer kanske..." markerar den inbjudne till eventet. Många gånger kommer svaret automatiskt, utan att vi reflekterar över det. Många gånger dröjer vi på svaret eftersom vi vill hålla möjligheten öppen för mer spännande saker som kanske kommer att dyka upp.
Vi intalar oss att vi inte går att ersätta, eller tvärtom - att ingen ska komma ihåg oss om vi inte syns i rätt sammanhang. När vi sitter där med våra almanackor fylls de snabbt upp med det ena efter det andra, som visserligen är viktigt - men utan att reflektera över att det kanske finns annat som också behöver få plats och som vi kanske borde boka in tid för först. Som tid för att andas. Tid för att prioritera det vi verkligen tycker är viktigt för att må bra. Som att vårda relationer till de som finns närmast oss, familj och nära vänner.
När något inträffar i livet som gör att det vänds upp och ner, då tvingas vi att stanna upp. Som när någon vi älskar blir svårt sjuk eller när någon dör. Eller när när vi förlorar jobbet eller när vi inte kommer i på utbildningen vi sökt. Vid sådana tillfällen kommer ofta livet ikapp och vi börjar reflektera över vad som verkligen är viktigt. Tänk om vi kunde göra det oftare? Och inte vänta på att livet tvingar oss! Ta tid att stanna upp och reflektera över vad som verkligen är viktigt i våra liv.
Här skriver dottern ett inlägg om att faktiskt säga ja eller nej och att våga binda upp sig.
/Elisabet :)