/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Hur ser vårt hem ut?
Igår passerade jag Medborgarplatsen och kunde inte annat än stanna upp inför gruppen av ungdomar som sittstrejkar där för rätten att få stanna i Sverige och att få bygga upp ett liv här, i stället för att skickas till ett land där framtiden är högst osäker och våldet är högst närvarande. Jag satte mig ner i solen framför dem. Berörd. Skamsen över svensk flyktingpolitik. Ganska snart kommenterade mannen bredvid mig händelsen och vi började prata. Prata om vårt samhälle idag och den förändring som pågår. Prata om flyktingpolitik, stängda gränser och andhämtningspaus. Rätt som det är säger han:
- "Och här sitter vi och tittar på."
- "Sant", svarar jag och tillade: "Varför sätter vi oss inte på trappan istället, vi också? Det är ju vad ungdomarna i #ungisverige önskar?" Så då gjorde vi det. Satte oss på trappen, i skuggan.
Varför är det ofta så att vi gör oss själva till betraktare? Till tyckare? Eller till fotografer, som lägger upp bilder på det som händer i sociala medier, i stället för att ta aktiv del i det som sker?
Kanske spelar det heller ingen större roll? Är det den tanken som hindrar oss? Den där timmen som jag satt där och pratade med några människor, betyder det något? Nej, inte i det stora hela, men kanske ändå - i det mindre perspektivet. För oss som var där just då. För mig själv.
Runt omkring rörde sig poliser. Där fanns folk med kameror. Där pågick någon form av intervju. Men inte en politiker i sikte, ingen ansvarig myndighetsperson.
Inom mig bar jag också med mig bilden av Ungdomsfestivalen #frizon17, som jag nyss besökt. Där var årets tema "Hem". Och jag kunde inte låta bli att slås av orättvisan. En del av oss har en självklar plats som vi kallar för vårt hem. Andra får kämpa för samma sak, i en minst sagt ojämn kamp. När ungdomar som dessa har tagit sig till vårt land, betyder det att de har en stark inre drivkraft. Många har lyckats att på förvånansvärt kort tid, skapa sig ett nytt hem, med nya vänner, nya familjekonstellationer och ett nytt språk. Ett hem som de sedan kan tvingas bort ifrån, då allt kan förändras från en dag till en annan. Ett brev från en myndighet som har all makt.
Tack och lov finns det många svenskar som engagerar sig personligt. Många som överklagar beslut, som öppnar upp sina hem och som tar dessa ungdomar till sig. Men det räcker inte. Utan ett uppehållstillstånd finns ingen framtid här hos oss. Så "Vart är ditt hem?" är en högst aktuell fråga. Och frågan till oss som har ett hem blir - "Hur vill du att ditt hem och ditt hemland ska se ut?"
/Elisabet :)