Le Grand Ballon - på väg upp
Nu är det precis en vecka sedan jag kom hem till Sverige igen. Samtidigt som det känns som jag åkte hem igår känns det jättelångt borta. Och samtidigt som det kändes som att jag var där i fler än tre veckor kändes det som jag var där i två dagar. Tiden är märklig ändå.
I lördags förra veckan, 5 augusti, var både jag och letterna lediga så vi gick en 12 kilometers vandring upp, upp, upp bland bergen!
Det blev en svettig promenad på slingriga vägar med uppstickande rötter. Men med samtal och utbristande sång av "The hills are aliiiiive, with the sound of muuuusic" så gick det alldeles utmärkt!
Alltså titta! En helt fantastisk utsikt! Men platsen vi var påväg till, Le Grand Ballon, befinner sig på en altitud av 1424 meter och vädret kan minsann ändras på toppen...
När vi kommit upp befann vi oss mitt i molnen och såg inte särskilt mycket... Vi började ta oss vidare från parkeringen upp till toppen, men när det började regna vände vi tillbaka. Svettiga som vi var blev det svinkallt när de hårda vindarna tog tag i en och det var inte värt att bli förkylda för. Vi beställde därför dyrt och blaskigt frankrikekaffe för att vänta ut molnen. Enligt väderappar skulle molnen skingra sig om cirka 1,5 timme. När det sedan gått 3 timmar utan någon förändring bestämde vi oss för att gå upp ändå.
Bilderna från toppen är så många att det får bli ett eget inlägg!
//Issa <3