/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
1846 tilläts kvinnor titulera sig hantverkare
I veckan hade jag min mamma på besök några dagar. När jag letade efter platser att besöka trillade jag på en för mig okänd liten pärla. Stockholms sidenväverimuseum. Det passar ju perfekt för en väverska! Men även den som är intresserad av Sveriges industrialisering och kvinnohistoria har anledning att göra ett besök på Repslagargatan 15A i Stockholm.
På det gamla kontoret står rullarna på rad och glänser. Så vackert!
1833 startade Knut August Almgren sitt första sidenväveri. Vid den här tiden var staden mån om att så många industrier som möjligt startades och vilkoren var förmånliga. Han började i liten skala, men elva år senare hade produktionen, antalet anställda och antalet vävstolar fyrdubblats. Huset där muséet nu finns stod klart 1862 och fabriken var igång till 1974.
I böckerna och pärmarna finns kundlistor, order och mycket annat sparat sedan lång tid tillbaka.
De maskiner som är kvar används fortfarande. Men frågan är hur länge kunskapen hur de ska hanteras kommer att finnas kvar? Här är varprummet.
Knut August Almgren startade sin bana som assisten på sidenväveriet Mazer & Co,1822. Då var han sexton år. Det var den då största firman för sidenväveri i Stockholm. Några år senare drabbades han av tuberkolos och skickades iväg till Frankrike för behandling. Under sin tid i landet lärde han sig språket så bra att han kunde ta kontakt med ett sidenväveri i Lyon. Där utgav han sig för att vara fransman, från Strasbourg och blev på så sätt insläppt som gesäll och fick ta del av kunskaper som annars enbart tilläts förmedlas till fransmän. Bland annat hur en jacquardvävstol fungerar...
...och hur hålkorten framställs. Korten, som avgör hur trådarna som skapar mönstret ska bindas. När han lärt sig tillräckligt lyckades han smuggla med sig det han behövde för att kunna starta upp tillverkning i Sverige. Tekniken kom alltså till Sverige genom indistrispionage. En teknik som gjorde det möjligt att öka arbetstakten väsentligt och med färra arbetare. Tidigare behövdes en eller två vävassistenter då mer komplicerade vävar skulle göras. Det som nu hålkorten löste. 1833 blev han sin egen.
Spolmaskinen, där härvorna förs över till spolar.
På väveriet arbetar väverskan Sonja Enbuske halvtid. Hon är den som i dag har kunskapen i hur hela processen fungerar och hur alla maskinerna används. Hon väver även på beställning.
På vinden finns en utställningslokal. Här berättas Almdals historia, som är en del av den svenska industrihistorien.
Här finns också en hel del tyger och olika prover att se. Så vackert!
Ska du göra ett besök på muséet rekommenderar jag att du väljer att komma när det är guidade turer, vilket sker tre dagar i veckan. En timmes lång berättelse om sidenets historia i Sverige.
Till en början var det bara adeln som hade rätt att bära siden. Vilket innebar att endast 5% av Sveriges befolkning kunde göra det. Reglerna ändrades senare. Det behövdes ju fler köpare. Då fick även andra bära siden, men enbart som sjalar och halsdukar.
Länge var det bara män som hade rätt att titulera sig hantverkare. De olika skråna höll hårt på sina privilegier. Kvinnor kunde arbeta som assistenter på olika sätt. Så småningom var det ändå en verkmästare som lät några kvinnor pröva att väva. Det visade sig att de hade en fallenhet för arbetet och dessutom var "renliga" vilket naturligtvis var viktigt i hanteringen av sidenet. Detta, tillsammans med andra skeenden, ledde till en ny lag 1846, som sa att kvinnor (ogifta, änkor och frånskilda) hade rätt att arbeta inom handel och hantverk. Samtidigt avskaffades slråväsendet, som bland annat innebar att hantverksyrken ärvdes, precis som adeln ärbde sina privilegier.
I början av 1900-talet kunde en sidenväverska få mer lön andra fabriksarbeterskor. Men arbetstiden och ersättningen var beroende av sidenets tjocklek och arbetet med att sätta upp väven ingick i betalningen per meter. Under 1800-talet var en arbetsdag ofta tio till elva timmar. 1924 handlade det om nio timmar per dag, bortsett från rasterna. 1930 lagstadgades det om åtta timmars arbetsdag i Sverige.
Det finns mycket mycker mer att skriva om det här. Jag kan inte låta bli att fascineras av hur människor före oss har levt. Hur samhället har förändrats genom att människor har kämpat för sina rättigheter. Rättigheter som vi idag tar för givna. Men det vi ser idag, borde få oss att inse, att inget går att ta för givet. Inte minst när det gäller frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter.
/Elisabet :)