/ Allmänt / Vardagsprat /

Några ord om kärlek

Just nu filar jag på en text om kärlek, ett tal jag ska hålla om ett par veckor. Därför får också ni dela några av mina tankar om något av det vackraste och samtidigt svåraste som finns.
 
Bibeln talar ofta om kärlek. Gud själv beskrivs som kärlek och relation. Den kärleken uttrycks tydligast i handling och är alltid tvådelad. Där finns både ett givande och ett tagande. Det handlar både om att bära och att bli buren i ömsesidighet och med respekt. Det är en kärlek som befriar individen till att bli den hen är skapad till. En kärlek som hjälper mig hitta vem jag är. Ett jag som blir till i mötet med ett du. 
 
Att älska är att göra sig sårbar. För att verkligen kunna ta emot och ge varandra kärlek måste vi visa oss i vår nakenhet, visa både våra starka och svaga sidor. Visa vår längtan och våra behov. Vi behöver lära oss att lyssna till den andre och samtidigt lära oss att berätta vad vi själva känner och tänker. Det kan vi göra först om vi verkligen tar oss modet att lära känna oss själva. Något som kärleken kan hjälpa oss till.
 
Jag tror att varenda människa bär på en längtan efter att bli sedd, förstådd och bekräftad. Många av oss skulle gärna vilja att den vi älskar kan se och läsa oss, utan att vi själva behöva be om något. Men ingen kan läsa någon annan på det sättet. Därför måste kärleken alltid ha kommunikationen som bas. Som älskande behöver vi både den passionerade kärleken och den djupare reflekterande. Vi behöver också öva oss i att be om förlåtelse och att förlåta när vi sårar varandra, eller inte ger varandra tillräckligt med utrymme.
 
Paulus skriver i Kolosserbrevet: Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. (Kolosserbrevet 3:12-14)
 
Att älska är att göra sig sårbar också därför att det bildas starka band. Är det något vi vet om våra liv, så är det att de har en gräns. När den vi älskar dör så gör det ont. En smärta som samtidigt är ett uttryck för att något har varit gott och burit genom livet. I Romarbrevet skriver Paulus: Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. (Romarbrevet 13:8)
 
Jag tror inte att någon människa ångrar att den har visat för mycket kärlek... 
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / bröllop / kärlek / ord om kärlek / vigsel