/ Allmänt / Foto /

Tankar om fotografering

Ibland är det skönt
att låta sig sugas in
i bildens fokus.
 
Ibland får jag frågan vad jag gör med alla bilder som jag fotograferar och det är olika. Somliga bilder använder jag här på bloggen och i mitt arbete. Men många gånger är det fotograferandet i sig själv som är viktigt för mig. Att jobba med bilden, ljuset, djupet och vinkeln är en form av meditation.
 
Genom kamerans lins ser jag detaljer och fascineras av skönheten i form och färg. Därför blir det också ofta naturen jag fotograferar. Samtidigt är jag ju otroligt intresserad av människor, men det känns inte lika självklart och enkelt att fotografera. Det kräver något annat av fotografen. Då är en inte längre ensam i skapandet, utan två. 
 
För mig är bilden en vila. Ett annat språk, än det talade. Ett sätt att berätta något mer, samtidigt som jag slipper arbetet med att formulera mig. Och så länge jag fotograferar natur, landskap, hus och ting, behöver jag heller inte ta hänsyn till någon annan. Inte fråga om lov, eller lyfta fram någon annans inre bild. 
 
Samtidigt vet jag ju, att när jag väl sänder ut bilden i ett sammanhang, så är den inte längre enbart min. Då kommunicerar den med dig som betraktar den. Och det är helt okej. Då uppstår ett möte och kanske sker en beröring, vilket ju faktiskt är precis vad jag vill.
 
/Elisabet :)
Blogg / Fotograf / Mor och dotter blogg / Tankar om att fotografera