/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Djärvhet att stanna kvar

Ibland kan den djärvaste resan
vara att inte resa alls.
Tomas Sjödin,i boken:
Den som hittar sin plats tar ingen annans
 
Vi säger ofta att "gräset är grönare på andra sidan av staketet" och talar om längtan bort. Talar om tron att det ordnar sig bara vi lämnar det gamla och får en chans att börja om. Ibland är det så. Att en plats, ett sammanhang har haft sin tid och att det är dags att gå vidare. Men det finns sådant som vi aldrig kan lämna. Sådant som vi bär med oss vart vi än går. Det kan krävas mod att se och ta itu med det, men nödvändigt för att sedan kunna gå vidare. 
 
Det kan också vara så att vi inte är färdiga med platsen där vi finns, eller att platsen inte är färdig med oss. Där kanske finns utmaningar och möjligheter vi inte ser, för att vi tittar åt fel håll. Där kanske finns potential till förändring och utveckling. Kanske pågår det redan, fast vi inte haft förmågan att se det? Det finns några rader i Jesajas bok i Bibelns Gamla Testamente som talar om just det:
 
Glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?
Jesaja 43, vers 18-19
 
Det är ord jag återkommit till många gånger. Det finns så mycket hopp i de orden. En stark kraft. En kraft, som inte kommer av vad jag presterar eller inte. Det är som träden som varje vår skjuter nya skott. Eller som maskrosen som tränger igenom den hårdaste asfalt. Där finns möjligheter och nytt liv, där vi minst av allt annat det. Det spirar redan, märker ni det inte?
 
/Elisabet :)
Blogg / Livsfaser / Mor och dotter blogg / Tomas Sjödin / citat / tankar om livet