morochdotters.se

 

Idag tänker jag på alla människor som har ansvar för att fatta beslut för andra människors räkning. Föräldrar som ska fatta beslut för sina barn. Barn som ska fatta beslut för sina äldre föräldrar. Myndigheter som fattar beslut som rör andra människors vardagsliv. Alla dessa beslut, i stort och smått, som faktiskt spelar roll för hur det blir - sen.

 

Somliga beslut är mer eller mindre självklara. Andra är långtifrån givna. Somliga beslut inser vi inte konsekenserna av förrän långt senare. Andra kan vi redan i stunden ana vad de kommer att leda till. Somligt bra. Annat kanske mindre bra i stunden, men bra på lång sikt. Åter annat känns inte alls rimligt.

 

Det allra svåraste att acceptera är ändå de beslut som fattas över människors huvuden eller långt borta någon annanstans. Beslut som fattas utan att den som fattar beslutet och den det berör ens har setts. Och där de som känner till situationen inte rådfrågas. Alla dessa beslut, där fler än en är inblandad och där kanske den det främst gäller inte har så mycket att säga till om, egentligen.

 

Idag tänker jag på alla föräldrar och andra, som för andra människors talan, lika väl som jag tänker på dem som ansvarar för att fatta beslut för andra människors räkning. Det kräver både klokskap och medkänsla, liksom förmåga att se helhet och närhet. Men det handlar också om allas vårt gemensamma ansvar, att skapa det samhälle som vi vill ha och som vi kan stå för.

 

/Elisabet :)