En höstbetraktelse
Idag bjöds stockholmarna på sol. Det passade mig utmärkt. En promenad med kameran, med näsan mot solen, var precis vad jag behövde. Och en skön eftermiddagslur på det.
Jag tog vägen runt Lötsjön.
Njöt av färgerna...
skuggspelet på golfängarna..
och i trädens lövverk.
Hittade både en och två bänkar, där jag stannade till en stund men ansiktet vänt mot solen, tankandes energi.
Vattenytans rörelse färstärker upplevelsen av ljuset.
Det finns så mycket vackert att meditera över. Också den vissnande blomman bär sin skönhet.
Hösten innehåller så mycket av liv, med alla frukter och bär. Samtidigt berättar den om hur naturen förbereder sig för vinterns vila. Påminner oss om att var sak har sin tid och att det är mycket som faktiskt inte går att skynda på, hur gärna vi än skulle vilja.
Träden kläs av. Snart möter vi dess nakna siluetter. Men därinne, i det till synes döda, väntar nytt liv.
/Elisabet :)