/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

En stark kvinna

Ofta behövs det en gäst för att bli turist i sin egen stad. I söndags promenerade jag runt på söder med en tyska som kommit för att studera i Stockholm. En av platserna vi besökte för Stigbergets borgarrum på Fjällgatan 34. Lägenheten är möblerad av Anna Lindhagen (1870-1941) och visar hur en borgarfamilj levde på 1830-talet. Samma period som våningen byggdes.
 
Det är en fin våning, men det är minst lika intressant att få lyssna till berättelsen om Anna Lindhagen själv. Hon beskrivs som en liten (150 cm lång), men respektingivande kvinna. Som enda dottern och yngsta barnet, växte hon upp i en familj där sönerna alla fick ta studenten. Själv utbildade hon sig till rödakorssyster. Under många år arbetade hon som barnavårdsinspektör i Stockholms fattigvårdsnämnd. Det innebar att hon besökte fosterhem, för att se hur barnen som placerats hade det. Det berättas att hon alltid var noga med att prata med barnen själva och att lyssna till dem.
 
Anna Lindhagen blev tidigt socialist och engagerade sig i kvinnoförbundet. Hon arbetade för barns och kvinnors rättigheter och var hårt engagerad i kampen för kvinnors rösträtt. Hon var en av de första som drev tanken att samhället skulle stödja änkor och faderlösa barn. Många av hennes idéer kring familjepolitik realiserades under 1930-talet.
 
Under och mellan världskrigen arbetade hon för flyktingar, genom organisationen Internationella förbundet för fred och frihet. Hon stöttade också Rädda barnens arbete och reste till krigsdrabbade länder. Resorna betalade hon själv. Under 1930-talet arbetade hon för att förföljda människor skulle få en fristad Sverige.
 
Anna Lindhagen brann för Stockholm. Brann för att bevara och vårda de miljöer som fanns. Hennes grundtanke var att eftersom de fattiga inte hade råd att ta sig ut från staden, som måste även staden innehålla grönska och det måste vara möjligt att odla. Hon var en av grundarna till koloniträdgårdsrörelsen i Sverige. I området kring Fjällgatan fanns det under hennes tid gott om små trädgårdar. I branten ned mot den dåvarande hamnen fanns det frukträdgårdar.
 
Att gå runt i rummen där hon en gång har bott är ändå märkligt. De slitna golvbrädorna, där många fötter trampat under årens lopp berättar sin egen historia. Våningen, som idag är ett museum, byggdes under 1800-talet, men den undre delen av huset är från 1700-talet. 
 
Vilken stark kvinna hon måste ha varit, Anna. Så driftig. Det skulle vara spännande att ha fått lyssna till samtalen mellan henne och hennes pappa. Pappan Albert Lindhagen var jusitieråd och drivande i planläggningen av Stockholms stadsplan 1866. En plan som innebar stora boulevarder och öppna platser. Själv arbetade Anna Lindhagen för att bevara det gamla söder. Hon ville bevara stadens särart, samtidigt som hon ville förbättra levnadsvillkoren för vanliga, arbetande människor. Jag kan tänka mig att de hade en del att samtala om.
 
Anna Lindhagen, en kvinna att minnas.
För mer information se Stigbergets borgarrum.
 
/Elisabet :)
Anna Lindhagen / Blogg / Fjällgatan 34 / Mor och dotter blogg / Stigbergets borgarrum / Stockholms historia / Stockholms kvinnohistoria / kvinnohistoria / kvinnokraft