morochdotters.se

Min gårdag fylldes av olika sorters möten med människor och grupper. Så är det ofta. När kvällen kommer och jag är på väg hem passerar de olika människornas ansikten revy, för mitt inre. Brottstycken av samtal kommer tillbaka. Och tankarna går vidare. Andra människors berättelser och liv berör mig. De väs in i min egen livshistoria. Igår mötte jag sådana jag inte sett på många år, några helt nya bekantskaper och andra som jag träffar varje vecka. Lek och bus. Allvar och djup. Allt i en salig blandning.

 

Det finns så många fantastiska, spännande och olika människor. Människor med olika förutsättningar, olika sammanhang och ändå - i vissa delar är vi så lika. Samma längtan, samma drömmar om ett liv i trygghet och balans. Samma längtan efter att hitta sin plats i livet, att få bidra och att få ta emot. Samma längtan att bli sedd och ofta, men inte alltid, också en vilja att se andra. 

 

Ibland blir det så tydligt hur liten världen är. Häromdagen citerade jag några rader av en sång som jag sjöng som barn. En ensams händer kan ej bygga en fredens värld... Jag kom då inte ihåg vem som skrivit sången, men får i en kommentar av en läsare veta att det är Roland von Malmborg och jag inser att det ju faktiskt är någon jag nu vet vem det är. Hans fru var en av dem jag träffade igår och samarbetade med i ett projekt. Vi är sällan längre bort från varandra än ett samtal... Börjar vi prata med varandra så hittar vi ofta fler gemensamma nämnare än vi tror.

 

/Elisabet :)