En trädgård för möten
Trädgårdar inbjuder ofta till möten. Särskilt de trädgårdar som innehåller många olika rum. Det är som att de lockar fram något inom oss. Det är inte konstigt att det ofta finns berättelser om trädgårdar i våra myter cch skapelseberättelser. Berättelser där trädgården själv spelar en central roll. Den symboliserar både växtkraft och kärlek. Där finns hemligheter och öppenheter.
Jag tänkte på det när jag och mannen besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg. En trädgård som innehåller många olika rum, större och mindre. En del ytor är strama, andra med lekfulla. Då finns små krypin och stora lekytor.
Det fina med trädgårdar är att det inte känns konstigt att vara där på egen hand, lika väl som i gemenskap med en person eller många. Jag älskar att det finns vattenytor här och var. Jag har alltid haft en speciell relation till vatten. Vatten som rör sig, ger mig ro. En porlande bäck är något av det bästa jag vet, men också ett grått hav piskat av vinden gör något med mig som jag tycker om. Det är ett språk utan ord.
Vi hade inte mer än kommit in i parken när vi kom i samspråk med ett äldre, underbart par. Vi fick del av en del av deras livsberättelser och några Göteborgstips på köpet. :)
Här och var satt människor som sökt upp en lugn plats med en bok.
Andra ville ha en plats i skymundan tillsammans med någon speciell.
Och sittplatser finns lite överallt, av olika slag.
När vi kom till rosenparken ett par timmar senare såg vi det äldre paret igen och vinkade till varandra. Deras leenden bär jag fortfarande med mig.
Och rosorna tävlade i väldoft...
,,, och skönhet.
Mannen min - också han med sin kamera.
/Elisabet :)