/ Allmänt / Sagt, hört, och sett /

Nytorgsfestivalen

Det första min blick dras till, när jag kommer fram till Nytorget på söndagseftermiddagen, är det här underbara pianot, som lockar inbjudande. En flicka har tagit plats. Koncentrationen är total. Hon tycks helt omedveten om alla människor omkring sig. Befriande skönt. Och vad är väl en fest utan musik? 
 
Över hela området sträcker sig de färgglada vimplarna och binder ihop allt och alla. Foodtrucks med matrecept från hela världen, loppis, en frisör på gatan, varustånd med kläder, massage och mycket annat.
 
Som en drömbil att klottra på.
 
Det var hit jag var på väg, till Planket. En långsträckt utställning med fotografier av helt olika slag.
 
Många hade tydliga budskap och teman. Där fanns miljöfrågor, flyktingpolitik, personliga möten med människor och foton, som bara var vackra - eller inte.
 
En del hade valt att berätta om att skapande.
 
Jag heter Kim Creutzer och här ser du ett par bilder ur min serie "Project Sweden".
Vinter, mörker, lite höst och en svan. Försöker fånga det svenska vemodet antar jag.
Jag finns på Instagram under /kimcreutzer där jag lägger ut lite allt möjilgt och
/projectsweden där jag samlar på mig bilder till denna serie.
Flickr.com/kimoce kan man också kika in på om andan faller på.
Ha en fin dag!
 
Andra lämnar arbetet till betraktaren själv:
 
Att betrakta bilden är svårt - 
- mycket svårt. Utan förklarande texter
är det bara DU, betraktaren, som ger bilderna liv.
Vad DU ser i bilderna beror på dig själv.
Det är DINA erfarenheter, DINA känslor,
DIN upväxt, DINA minnen, ska fungera
- se dig själv, tänk själv.
 
Jag kan inte hjälpa dig.
                                                                 Christer
 
Och mitt i allt, stora färgglada foton, av barn som formar bokstäver mitt ute i naturen.
 
ABC charity. "Letters of Compassion." 
 
Strax ovanför Planket, i lekparken där barnen susade runt, fanns den här underbara gruppen som spelade folkmusik.
 
Vid Vita bergens scen fick publiken möta Pettson och Findus.
 
Och hönorna förstås!
 
Där var sjukt många människor. Jag undrar om inte besöket var viktigare för föräldrarna än för barnen i en del fall. 
 
En härlig fest och många möten med människor. Själv hade jag turen att mitt i vimlet höra mitt namn och bli inbjuden att sitta ner i en soffa för att prata en stund. Det där som faktiskt händer lite nu och då i vår fina stad. Och som jag alltid blir lika glad över.
 
/Elisabet :) 
Blogg / Mor och dotter blogg / Nytorget / Parkteatern / Planket / Stockholm / Turist i sin egen stad / Vita bergen / fotoutställning