/ Allmänt / Vardagsprat /

Tro på mirakler

Ibland blir jag så trött
på all pessimism
och vardagsrealism.
 
Trött på alla
oroande tendenser
och negativa preferenser.
 
Då längtar jag efter
hopp och framtidstro,
liksom modet att våga pröva.
 
Då längtar jag efter
kreativa lösningar
tänkande utanför alla ramar.
 
Jag är verkligen inte den som vill sticka huvudet i sanden. För mig är det viktigt att engagera mig i det som sker och att vara en aktiv del i skapandet av det samhälle jag vill se. Ett samhälle som är både mänskligt och medmänskligt. Ett samhälle där människor får utvecklas och blomma. Där alla är med och bidrar utifrån sin förmåga. Men för att det ska vara möjilgt känner jag själv ett behov av att omge mig med positiva krafter och att söka efter det goda som sker omkring - för att också kunna möta det som tynger och skaver.
 
Ibland är det som att pessimismen tar överhanden, vilket inte är så konstigt när vi matas av katastrofbudskap gång på gång. Jag tror att vi skulle må bra av att sträcka på oss, rikta blicken lite högre och faktiskt våga tänka det otänkbara. Våga tro på mirakel, både i det lilla och i det stora.
 
Och ni som känner mig vet att det för mig inte innebär att sätta mig ner och rulla tummarna. Nej, jag vill fortfarande engagera mig och göra det jag kan, men samtidigt tro på miraklet att det goda vi gör välsignas så att det förmerar sig, som ringar på vattnet.
 
/Elisabet :)
Blogg / Livets insida, samhälle / Mor och dotter blogg / det goda / förändringsarbete / tankar om livet