Det bästa av två världar
Att besöka ett annat land och en annan kultur sätter alltid igång mina tankar. Något jag slagits av här i Peru är den stora gästfriheten och hjälpsamheten. Självklart påverkas vår upplevelse av att dottern nu faktiskt har en värdfamilj som tagit in henne i gemenskapen. (Den första värdfamiljen fungerade inte alls på samma sätt.) Hon har en given plats och vi har blivit välkomnande in i julfirandet med släkten. Våra ungdomar var en del av "secret santa" tillsammans med de andra syskomen och kusinerna i storfamiljen.
Det finns en önskan om att finnas till hands och hjälpa till och bidra, som vi mött också utanför familjen. Främmande människor när vi varit på resa, anställda på hotellen där vi bott. De senare har gjort betydligt mer än bara sitt jobb. Hotellet där vi nu bor är ett riktigt familjehotell och vi gäster blir inneslutna i en värme och omsorg.
Samtidigt är detta också ett oerhört korrumperat samhälle. Det finns gott om poliser på gatorna, men det skapar knappast större trygghet. "Blir din cykel stulen vet polisen om vem som stal den, men du får inte cykeln tillbaka." Skillnaden mellan människors levnadsvillkor är stora och det är inte helt tryggt att röra sig på gatorna. Jag har fotograferat ovanligt lite på den här resan med min kamera, eftersom stöldrisken är så pass stor på många platser. En del av bilderna (som den ovan) är tagen med telefonen. Men även den vill jag helst inte visa överallt.
Kanser hör den stora hjälpsamheten och korruptionen delvis ihop. I Sverige finns en stor tilltro till samhällets stöd. Här litar människor till sitt eget sociala nätverk av storfamilj och vänner. Tänk om vi kunde ta det bästa av de två systemen och föra det samman.
/Elisabet :)