/
Allmänt /
Vardagsprat /
Leva försonande liv
Livet kan vara både stort, vackert och rikt, fyllt av glädje, kärlek och närhet. Där finns också de mörkare stråken, som ibland är en konsekvens av det ljusa. För när vi älskar gör vi oss sårbara. När vi bygger relationer och lever nära varandra, kan vi också få uppleva att någon vänder oss ryggen. Vi kan få uppleva att den andre inte älskar oss på samma sätt, eller att någon väljer att gå vidare.
Kanske är det inte så konstigt att så många är rädda för kärlek, är rädda för att älska eller att låta sig älskas. Eller att en del dömer sina egna handlingar och val så hårt, att de inte tycker sig vara värda att älskas, vare sig av sig själva eller någon annan.
Men när vi dömer så hårt och när vi låter rädslan styra över våra val, blir livet ofta inte mer än halvlevt. Vi förminskar oss själva. Jag skulle önska att vi kunde lära oss mer om att leva försonande liv. Att vi kunde underlätta för varandra och oss själva att försonas med livet. Att se på de val som vi gjort med en större acceptans. Oftast gör vi de val som vi tror är bäst, utifrån den kunskap och de möjligheter vi har just då. Det som en gång hänt behöver inte få styra resten av vårt liv.
Vi kan behöva få sörja och försonas med det som skett, för att sedan kunna gå vidare. I försoningen finns olika faser, av att se, försöka förstå och acceptera, för att så småningom kunna förlåta och söka nya vägar. Jag tror att försoningsprocesser är en viktig nyckel i många sammanhang. Både i det privata och i vårt samhälle. Försoning och modet att älska på nytt.
/Elisabet :)