/
Allmänt /
Vardagsprat /
Bakom varje siffra finns en människa
Hen finns inte mer.
Saknaden river upp sår.
Själen gråter djupt.
Allt är förändrat.
Från en stund till en annan
skapas en tomhet.
Jag nåddes av beskedet att en väns syskon är död. En lång väntan på beslut om asyl, med överklaganden och så ett definitivt avslag, skapade den avgrund av hopplöshet som gjorde att syskonet inte orkade leva längre. Vi läser om det i tidningarna. Vi vet om att det sker. Ändå är det som att insikten inte alltid tränger in. Insikten att bakom varje siffra finns en människa.
Den människan berör i sin tur ett antal andra människor. Ingen människa är en ö. Inte ens den som tvingats lämna familj och hem för att fly på egen hand. Inte ens den människan är helt ensam. Även om det kan kännas så, när pappret från myndigheten kommer, där beslutet står skrivet svart på vitt. Inte ens då, är hon ensam. För överallt finns det människor som engagerar sig, som knyter vänskapsband och som vågar älska, trots allt. Trots att det gör oss sårbara. För som människor vill vi hoppas. Att vara människa är att skapa relationer, eftersom vi vet djupt inom oss, att vi behöver varandra. Och vi förstår också, djupt inom oss, hur svårt det är att förnekas den gemenskapen och den tryggheten. Vi förstår att det kan skapa den djupaste tomheten som gör att det känns som att livet inte längre är möjligt att leva.
Djupt inom mig ber jag om ett mänskligare samhälle. Ett samhälle där människor får plats. Där människor slipper stå på vänteläge år efter år och slitas ner psykiskt.
/Elisabet :)