/
Allmänt /
Vardagsprat /
Ett lotteri med livet som insats
Hjulet snurrar allt fortare.
Han gråter. Tårarna rinner.
Frustrationen gör att hon får ont i magen.
Hen känner hur musklerna krampar.
Axlarna och nacken är som knutar.
Han gråter. Tårarna rinner.
Frustrationen gör att hon får ont i magen.
Hen känner hur musklerna krampar.
Axlarna och nacken är som knutar.
Hjulet snurrar allt fortare.
Vi är många som undrar
Vi är många som undrar
- hur kunde det bli så här?
Hjulet snurrar och frågorna
- vem ska få hjälp och vem får avslag?
Det talas och skrivs en hel del om den psykiska ohälsa som sprider sig i vårt samhälle som en farsot. Alla åldrar drabbas, både äldre och yngre, vuxna och barn. Det sträcker sig genom alla samhällsskikt. Den psykiska ohälsan ökar. Ändå finns det faktiskt mycket kunskap om hur den kan minskas och lindras. Men den kunskapen får inte alla del av. Vårt samhälle har blivit ett lotteri.
Det är ett lotteri - om du får den hjälp du behöver när du söker hjälp på vårdcentralen, Bup eller annan vårdinrättning. Allt ska helst lösas enbart med piller.
Det är ett lotteri - om du ska få din ansökan beviljad om plats på en resursskola, eller behandlingsskola.
Det är ett lotteri - om du får den assistans du behöver.
Det är ett lotteri - om du får asyl eller inte.
Det handlar om ekonomi och resurser. Men framförallt handlar det om människor. Och jag kan inte annat än tro att det beslutssystem som vi nu ser överallt är en förutsättning för att det kan vara som det är. Det system som gör att det inte är samma personer som utreder och som fattar beslut. En handläggare sköter ärendet, träffar personerna fysiskt och möter deras berättelser. Men beslut om beviljande eller avslag fattas av en chef, högre upp, som aldrig träffar den människa beslutet faktiskt gäller. Det beslut, som för en del, bokstavligen, handlar om liv eller död.
/Elisabet :)