/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Själen låter sig inte fångas
Vad är då själen? Den låter sig inte fångas i ord.
Definitioner är till sin natur intellektuella,
själen talar ett annat språk. När vi upplever något
"besjälat" tar vi hellre till bilder, gester, ljud - det gåtfulla.
Själen är inte ett föremål eller en substans, utan en egenskap
eller dimension i vår upplevelse av livet och oss själva.
Patricia Tudor-Sandahl
i boken "Din egen väg"
Igår skrev jag om Alfons Åbergs kloka ord om det som finns fast det inte syns. Jag upplever att många i vårt samhälle har svårt för, eller helt saknar, ett språk för att prata om sådant som inte självklart låter sig förklaras eller bevisas. Ett språk för det som sker inom oss och mellan oss. Ett språk för det som rör vår själ och den andliga delen av livet. Det som handlar om att känna en tillhörighet i en gemenskap och ett sammanhang. Det som handlar om att ha en personlig relation och en tro på något större. Kanske också en personlig tro på Gud.
Jag tror att vi alla bär på förmågan att tro och att känna tillit. En del av oss låter den sidan av våra liv få mer plats. Andra är rent av rädda för att släppa fram det. Rädda för att förlora kontrollen. Jag tycker om Patricia Tudor-Sandahls beskrivning av själen som en egenskap eller en dimension i våra liv. Något som hjälper oss att upptäcka sidor av livet som annars förblir dolda. Sidor som på många sätt kan berika oss, både på det personliga planet och genom att få finnas i ett sammanhang och hitta en tillhörighet. Och som kan ge kraft och mod att leva, också när livet är svårt.
Bilden på regnbågen är tagen av dottern.
/Elisabet :)