morochdotters.se

 

Det är en hel del i livet som inte går att skynda fram. Ändå luras vi gång på gång till att tro det. Gör allt för många saker samtidigt, alltför fort. Tar oss från en plats till en annan, en tanke till en annan, utan att inse att det sker på bekostnad av något. Vi märker det inte förrän det där något plötsligt gör att livet slår bakut. Eller för vi att plötsligt övervväldigas av trötthet. Eller av att en tomhetskänsla kommer över oss, som tar över allt.

 

Jag tror att vi är många som lärt oss detta och som vet att vi behöver tid för vila, återhämtning och reflektion. Vet att vi mår bra av att låta det vi verkligen tycker om och mår bra av få ta tid. För min del handlar det om att ha tid för reflektion, tid att hämta in nya tankar och låta mig inspireras av andras ord och andras bilder. Jag vet att jag inte har något att ge ut om jag inte också får ta in. Och jag vet också att jag behöver tid att smälta och bearbeta. Tid för att låta tankarna slå rot och börja växa.  

 

Tid. Det kanske är det värdefullaste vi har just nu. Många idag äger allt utom just tid. Jag fick ett kort från en person för ett tag sedan, som gjorde mig så glad. Ett tack-kort med orden: "Elisabet, du har gett mig av det dyrbaraste du har - din tid."  Och jag kände hur orden nådde en botten inom mig. De rörde vid något viktigt. Ja, min tid är viktig. Jag ska vara varsam om den. Och jag ska också dela med mig av den - till det som är viktigt. Och jag ska också göra som personen ifråga - tacka för den tid andra ger till mig. Tid är en gåva.

 

/Elisabet :)