/ Allmänt / Vardagsprat /

Det skrämmer mig

En blodröd sol och en vacker solnedgång. Det är en fantastisk sommar. Jag njuter av solen och värmen. Jag har funnits på platser där jag kunnat bada och gjort det - trots den badkruka jag är. Det har ju varit så varmt, och så skönt.
 
Ändå är det något som skaver. 
 
Det är torrt. På tok för torrt. Och konsekvenserna går inte att undgå att se. Lantbrukare får se krympta skördar, de som har djur saknar mat att utfodra dem med. I flera delar av vårt land råder brist på vatten.
 
Allt detta är egentligen inte alls ovanligt - i många andra delar av världen. Men vi brukar inte se det, här hos oss. Många av oss går till matvaruäffaren och handlar som vanligt. Mat finns det ju alltid. Eller?
 
Och runt om i vårt land brinner det. Människor får se sina tillgångar och sina hem bokstavligen gå upp i rök. Det skrämmer mig.
 
Själv ligger jag i skuggan och läser en bok. 
 
För allt detta pågår ju samtidigt. Jag är på en gång glad över min sköna, slappa ledighet, som jag vet att jag behöver så väl - och skrämd över det som pågår i vårt land just nu. Jag känner med dem som drabbas och njuter av värme och bad. Allt på samma gång.
 
Och jag tror att just detta är så viktigt - att kunna leva i den kluvenheten. Att våga se det negativa som sker och som vi faktiskt måste hantera tillsammans som samhälle och individer - samtidigt som vi tillåter oss att njuta av och glädjas över det som är bra för oss.
 
Vi måste lära oss att finnas i olika perspektiv, samtidigt. Agera när vi kan och bara vara när vi kan. Idag njuter jag av solen och ber om regn. Idag äter jag en god måltid och funderar samtidigt över min kosthållning. I morgon reser jag utomlands och reflekterar över mitt val att resa. För ingen av oss kan blunda för att vi hela tiden gör avtryck på olika sätt. Avtryck i andra människors liv och avtryck på planet som vi bor på.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / klimat / miljö / skogsbränder / sommar och sol / sommar2018 / tankar om livet / torka