En ny favorit
Jag har kommit fram till att vi alltid hittar på, Jamilet.
Från det att vi vaknar på morgonen tills vi sluter
ögonen på kvällen. Från den dag vi föds till den dag
vi dör är allt som omger oss en illusion. Verkligheten
växer fram ur de erfarenheter vi väljer att tro på.
Seńor Peregrino
av Cecilia Samartin
Den äldre mannen talar med en ung kvinna om livet. Genom hans berättelse möter hon sig själv på ett helt nytt sätt. I centrum för mannens berättelse finns en pilgrimsvandring, som ger nya dimensioner åt kvinnans egen historia och hennes nuvarande vardag. Där finns kärnfrågorna i livet ständigt närvarande. Frågor om vänskap och kärlek. Frågor om tillit och förtroenden. Frågor om livets mening. Vad driver oss att leva och agera som vi gör och vad styr våra val?
Det är en berättelse för att tänka vidare. Verkligheten växer fram ur de erfarenheter vi väljer att tro på. Orden träffar rakt in i den tid vi själva lever i, där vi alla förväntas skapa vårt eget varumärke och där många omger sig med de nyheter de själva vill tro på. En tid när historia raderas ut och ny skapas.
Vi behöver de livsberättelser som hjälper oss att tolka livet. Men var går gränsen för när en historia faktiskt måste vara sann och när det inte spelar någon roll?
Jag har helt klart fått en ny favoritförfattare i Cecilia Samartin. Hon vänder och vrider på perspektiven och skriver med en stor kunskap om människor. Hon skriver med en stor tilltro till människors förmåga att hantera också de svåraste saker vi kan möta i livet. Hennes böcker är fyllda av hopp. Det är inte naivt, inte romantiserat. Bara skrivet med mycket kärlek och respekt.
/Elisabet :)