morochdotters.se

Ända sedan jag vaknade i går morse och insåg vilken storm som pågått på sociala medier, mot en av spelarna i de svenska herrarnas fotbollslandslag, har tankarna funnits där. Hur är det möjligt? Hur kan människor uttrycka så starka ord mot en människa? Ord av hat och hot. Ord av förnedring och utrensning. Ord som splittrar, sårar, river ner, förminskar. Jag förstår det faktiskt inte. Det finns inget försvar för någon som gör så. Ändå vet jag ju att det pågår hela tiden. Ändå vet jag att orden inte alltid stannar vid ord, utan att människor också övergår till handling.

 

Men det är inte okej. Och det måste få ett slut. Många har sagt samma sak. Många har uttryckt kärlek och stöd, på sociala medier och det ordnas manifestationer. Det är bra och det är rätt. Men det räcker inte.

 

Själv tror jag att enda möjligheten till förändring, på riktigt, är möten. Platser där människor möts och lär känna varandra. Samtal, som är ärliga. Samtal där människor lyssnar på varandra. Så hur kan vi skapa det? Ja, där är nog just fotbollen ett svar. Människor som möts kring samma intresse, som umgås och lär känna varandra. Människor som svettas ihop, kämpar tillsammans, som delar något. Därför är alla människor, som på olika sätt arbetar med barn och ungdomar på deras fritid så viktiga. Därför är alla människor, som lägger av sin tid på kursverksamheten och föreningar där vuxna möts, så viktiga. Därför är alla platser, där det sjungs i kör, där folk lär sig skapa något, där vi lär oss nya språk viktiga.

 

Problemet är bara att de som kanske behöver dessa platser allra mest inte hittar dit. Därför måste vi alla, på alla plan, bli mycket bättre på att våga bjuda in. Bjuda in också den jag ännu inte känner och som kanske inte har samma åsikter som jag, till mina sammanhang, men också till mitt köksbord. Bara då kan en verklig förändring ske. Vid fikaborden, lunchborden, köksborden sker något av det viktigaste som finns. Vänskap skapas och relationer som förändrar på djupet.

 

Det landslaget gjorde när de stod enade kring Jimmy Durmaz var så rätt. Men ska något förändras på riktigt så räcker inte det. Då krävs det att vi alla agerar där vi finns. Kan vi inte börja redan idag? När pratade du med din granne senast? Kanske kan du luncha med en kollega du inte brukar luncha med i vanliga fall? Kanske kan du prata med någon på väg till jobbet, eller i kön till glasskiosken? För det är där allt börjar - där livet och vardagen pågår.

 

/Elisabet :)