/
Allmänt /
Vardagsprat /
Frusen sorg
Det är märkligt hur ensam en kan känna sig mitt i en stor grupp människor. Hur ensamt det kan kännas att bära på hemligheter, våra egna eller andras.
Ensamhet kan lamslå oss, när vi möter svårigheter. Ibland talar vi om frusen sorg. Det är en sorg, som aldrig har bearbetats och som vi istället har tryckt ner inom oss. Sorg över saker i livet som har blivit fel. Kanske har vi utsatts för övergrepp av något slag, konflikter som aldrig lyftes fram i ljuset, missförstånd, sorg efter en människa som dött och som vi inte orkat sörja, eller helt enkelt sorg över att livet inte blivit som vi hoppats. Sådan sorg kan finnas i det privata livet, men det kan också finnas i en gemenskap, i ett arbetslag eller ett helt samhälle.
En frusen sorg, är som evig vinter. På ytan sker förändringarna. Årstiderna skiftar, men inombords finns tjälen. Men det behöver inte förbli så. Ensam är inte stark. Också den kallaste vinter tinar när tiden är inne, om vi öppnar upp för möjligheten. Efter långfredag och ett mellanrum av väntan, följer en påskdag.
/Elisabet :)