/ Allmänt / Vardagsprat /

När jag inte kan

När jag inte kan
säga som det verkligen är,
säger jag istället ingenting alls.
 
Orden sas av en ung människa. Det var i ett samtal om livet. Och det var så bra sagt. Jag lyfter ofta fram värdet av att berätta. Värdet av att säga som det är. Men det finns saker som inte ska delas, i alla fall inte med alla. Ibland går det inte att berätta allt. Tillfället är kanske fel. Platsen eller personen är fel. I alla fall just då. Därför är det så viktigt att också respektera tystnaden. Det är så viktigt att inte pressa någon, bara för att. Det viktiga är att det finns ett rum och ett lyssnande öra någonstans. Att det finns trygghet och den respekt som behövs för att kunna dela det som behöver delas. Så kanske ska det vara frågan - om det finns någon sådan plats? 
 
Det kan ta tid, innan en plats känns tillräckligt trygg. Tid, innan förtroende har etablerats. Hur kan någon tro att det ska uppstå direkt, ur ingenting, i en stressig situation? 
 
Så låt oss respektera tystnaden och värna de trygga rum som finns.
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / existentiell hälsa / psykisk hälsa / psykisk ohälsa / psykisk skörhet / rum för samtal / samtal