/ Allmänt / Vardagsprat /

Brobyggande över tid och rum

Relationer är som en bro,
med ett fäste på var sida.
 
Häromdagen skrev jag om den ensamhet som vårt indivualiserade samhälle skapat. Vi människor är skapade för att leva i relation till varandra och vi mår bra av att få finnas till för andra. Det är i mötet med andra människor som vi hittar oss själva och vilka vi är. Det sker i mötet med familj, vänner och i sammanhang där vi känner oss trygga.
 
Många gånger talar vi om faran med att tillbringa så mycket tid på sociala media och att det krymper den tid vi har tillsammans och umgås utan skärmar. Jag värnar själv personliga möten. Samtidigt slås jag gång på gång av de positiva krafter som finns och som bygger broar via sociala medier och den teknik vi har idag. Tänk så mycket lättare det är idag att ha kontakt med vänner som finns på andra sidan jorden!
 
När jag nu har en dotter i Peru kan jag inte låta bli att jämföra med när jag själv i samma ålder var volontär i Zaïre, nuvarande Kongo Kinshasa. Vi kan prata med dottern via länk, utan att det kostar oss något extra. Vi ser henne på bild och hör hennes röst, som om hon sitter i samma rum. Då, under min volontärtid var det vanliga brev som gällde och en postgång som inte fungerade. Ofta fick vi vänta tills en person reste mellan länderna och kunde ta med sig posten i sitt bagage. Idag knyter jag själv nya kontakter med människor jag aldrig mött, genom att vi har gemensamma intressen och engagemang och möts på nätet.
 
Som i allt tänker jag att det handlar om att hitta en balans. Balans mellan det stora och det lilla perspektivet. Balans mellan närhet och avstånd. Ett ständigt brobyggande, i respekt för den andre och för mig själv.
 
/Elisabet :) 
Blogg / Gemenskap / Mor och dotter blogg / Resor / broyggande / relationer / volontär