morochdotters.se

 

Det finns en stark längtan inom oss människor efter att bli sedda, älskade och omtyckta för dem vi är. En längtan efter att bli förstådda, utan att behöva förklara oss. Men det är inte möjligt fullt ut. Hur nära vi än står varandra, i en vänskapsrelation eller i kärleksrelation, så finns där ändå alltid sidor, som den andre inte ser eller vet om. Ibland för att vi inte visar eller berättar om dem, ibland för att vi kanske inte själva är riktigt medvetna om dem. Det är som en plats djupt inom oss, dit den andre inte kan nå. Det kan skapa en stark känsla av ensamhet, mitt i tvåsamheten. 

 

Det är en ensamhet, som vi alla delar, men som vi kan hantera på olika sätt. För en del blir det ett problem som skapar oro. Andra ser och accepterar det utan att fundera så mycket över det. Åter andra kan rent av se det som en möjlighet och upptäcker glädjen i att hitta det där rummet och inreda det till en plats för att möta sig själv. 

 

Oavsett hur vår personlighet och våra behov ser ut, tror jag att det är viktigt att se och acceptera att ensamheten finns där som en del i vad det är att vara människa. 

 

Hur är det för dig? Är det något du funderar kring? Själv tänker jag på mitt inre rum med glädje, men det är något som har vuxit fram. Jag kommer att skriva om det i kommande inlägg.

 

/Elisabet :)