Byggnader som väcker något
Igår var yngsta dottern och jag ute och strosade i kvarteren nere vid Liljeholmskajen. Det är ett av de få industriområden i centrala Stockholm som finns kvar. Återstår att se hur länge till. Också dessa områden kommer nog att få ge plats åt nya bostäder så småningom.
Det är något särskilt med dessa platser. När jag går utmed kajen och de gamla tågspåren, ser de mer eller mindre övergivna byggnaderna, så går mina tankar till alla de människor som har tillbringat sina liv här. De som byggt vår stad och vårt land.
Samtidigt tänker jag på alla de människor som också idag bär vårt land, men som inte får synas. Människor som arbetar på byggarbetsplatser, inom servicesektorn med trädgårdsarbete, snöröjning, städning, men som lever i ett parallellt samhälle och utnyttjas som billig arbetskraft. Människor som bor och lever under slavliknande förhållanden. Och som trots allt väljer detta, för att om möjligt ge sina barn en bättre framtid.
Bostäder skapas där det går. Eller, där det egentligen inte är människovärdigt att bo.
Tomma fönster. Trasiga fönster. Ändå, finns någon form av ful skönhet i formerna. De berättar något och betraktaren får lyssna efter bästa förmåga.
I allt detta finns också en fråga om resurshantering och hur vi tar hand om vår miljö. Varför får byggnader förfalla som de gör här? Vem avgör vad som ska ske med dem? Står de tillräckligt länge blir det billigare att riva allt och bygga nytt. I stället för att ta tillvara och restaurera.
Under tiden fortsätter platsen att leva på sitt sätt. Människor sätter nya spår, sina spår, vi mutar in och ringar in områden som vi tar till oss.
En del av oss är modigare än andra. Tar för sig mer. Skapar något, av det som finns.
Där finns också konst, som skapar sig själv. Allt beror på med vilken blick vi väljer att se på vår omgivning.
Om vi väljer att titta högt eller lågt. Och från vilken vinkel.
Mitt i dessa kvarter ligger Färgfabriken, som numera är en plats för utställningar, olika tillställningar, en restaurang och mycket mer. De som skapat platsen har tagit tillvara byggnaden och renoverat med varsam hand. Den lite ruffiga omgivningen gör sitt för att själva platsen ska få sin själ. I kommande inlägg kommer bilder inifrån byggnaden och den utställning som pågår där just nu.
/Elisabet :)