/
Allmänt /
Sagt, hört, och sett /
Att vara - här
Idag var jag i Södertälje för ett jobb. På väg tillbaka till stationen passerade jag Konsthallen som nu har en utställning med japanska konstnärer. Rubriken för utställningen är "Att vara här" - och berör frågor som identitet, relationer och samspel mellan människor och människa - natur. Några av verken talade mer till mig än andra, så här kommer ett axplock. Utställningen som helhet är väl värd ett besök.
Hiroyuki Kimura
Jag målar sumo. Jag behöver inte nämna att sumo har en lång tradition i Japan och på många vis står för japansk identitet. Sumo handlar om en närvaro, som är byggd på självrespekt, som inte påverkas av modenycker. Om vi finner det förhållningssättet till mänsklighet så framträder vi tydligare i all vår mångfald.
Yoshimi Otsu
"Vad är meningen med min existens?" Den frågan ställer jag alltid mig själv. De mänskliga relationerna är viktiga för att finna oss själva. Jag vill uttrycka tidens rörelse i våra känslor. Ögonblicket kommer aldrig tillbaka, bilden förlorar sin ursprungliga funktion och fylls med ny innebörd. Jag blottlägger ett naturligt fenomen med hjälp av kläder.
Sonoko Mitsui
Efter att ha träffat en person blir handlingar och ord kvar som färg i minnet. Jag tror att färgen faktiskt är en annan sida av personen, en som inte ses eller hörs.
Det finns ett annat språk som inte kan uttryckas. Genom att lyssna känner jag det dolda språket och försöker skildra det som en efterbild i min målning.
Yoshiko Sashida
Jag söker efter människans natur. Jag funderar vad vi klär oss i, om kläder eller skor kan bli mina motiv. Kläder skyddar oss från sådant som kan skada oss, de tar fram känslor och får oss att minnas särskilda händelser, de projicerar aspekter av oss. Kläder är på sätt och vis som livet självt och jag känner av detta och låter allt passera.
Shogo Miyasaka
Vårt vardagliga liv har genomgått otroliga framsteg, men vi måste alltid tänka att människan är en del av naturen. Med titeln "Kvällsskogen" jämför jag platsen där människan bor med skogen där varelser bor.
Ett konstverk i två lager. Ett i bomullstyg och ett i skimrande nylontyg. Båda lagren har sina bilder som smälter samman i betraktarens blick. Tyvärr syns det inte riktigt på dessa bilder.
Den ständiga existentiella frågan om varför vi är till och vilka vi är, är tydligt närvarande i alla verken. För mig blev det extra starkt i mötet med den text jag själv skrivit och framfört tidigare idag, som talar om hur vi blir till i mötet med varandra och i mötet med den som skapat allt.
/Elisabet :)