morochdotters.se

Så är den här, hösten. Med sin alldeles egen palett av färger i guldgult, orange, grönt och rödaste rött. Luften är en annan och dofterna andra. Det är verkligen sant att varje årstid har sin skönhet. Jag önskar bara att jag hade lite mer tid att bara få finnas i allt det vackra och fylla mitt inre med den energi som det ger mig. Varje gång jag tar mig den tiden, så betyder det något för mig.

 

Hela den här helgen har jag tillbringat på en lägergård ute i Roslagen tillsammans med ett härligt gäng människor i olika åldrar. En helg fylld med allt från lek, samtal, umgänge kring matborden, gudstjänst, sällskapsspel och lägerbål. En programpunkt mitt i allt detta var en enkel pilgrimsvandring. Vandringen varade inte mer än en timme, men blev en stund då naturen kom så nära. Vi var en hel grupp, som gick i långsam takt, helt i tystnad. Tystnaden bröts av stunder med en reflektion kring ett ord. Samspelet mellan orden, tankarna och naturen blev stark. Vi gick över ängar, på skogsstigar, grusväg och sandstrand. I skogen var vi i skydd från vinden, men vid havet dånade vågorna och vinden friskade i. Jag gick där och såg hur solen silade ner genom träden och skapade mönster på marken. Jag hörde de andras steg och kände deras näraro. Jag såg höstens färger i träden och hörde vindens olika röster. Allt i en total närvaro, i en gemenskap utan samtal.

 

Det är något väldigt fint att få dela en upplevelse tillsammans, som inte talas sönder. Jag som annars så ofta lyfter fram vikten och värdet av samtal, vill också lyfta fram hur värdefullt det kan vara att umgås i tystnad. Men var sak har sin tid.

 

/Elisabet :)