/ Allmänt / Vardagsprat /

Livet återvänder

Påskdagen är berättelsen om att livet är starkare än döden och att kärleken är starkare än hatet. Det är en dag fylld av liv och glädje. I vårt land förstärks det av att naturen nu vaknar till liv. Träden skjuter nya skott och fåglarna sjunger intensivt.
 
Men när vi läser Bibelns berättelse om påsken och den tomma graven, så börjar det trevande. Det är inga stora hallelujarop. De första mötena med den uppståndne sker i det nära personliga mötet. Men också där är det svårt att ta till sig. För hur lätt är det att förstå det som sker? Hur stora känslokast klarar en människa av att hantera på så kort tid? Från glädje och eufori, till död och nattsvart förtvivlan - och nu? 

Var och en möts utifrån sina förutsättningar och så småningom sipprar insikten in. Den de älskar lever.

Påskdagen har fått namnet den åttonde dagen, då allt skapat förnyas. En dag som berättar att döden inte är starkast och att det finns en fortsättning bortom det vi kan greppa. Det finns möjlighet till försoning, förlåtelse och befrielse, både för människor och skapelse. Därför firar de kristna sin gudstjänst på söndagar, som en trotsig påminnelse om ljuset, livet och att Gud fortfarande skapar nytt. En åttonde dag.

I den judiska traditionen finns tanken om den åttonde dagen, som en fortsättning och en kontrast till de sju skapelsedagarna. Skapelseberättelsens dagar har tydlig ramar för tid och rum. Men siffran åtta symboliserar det oändliga. Den åttonde dagen har en egen rytm och vila. Den har till och med en annan tidräkning, än den som samhället vill pressa på oss. Guds eviga tid kallas för kairos, till skillnad från chronos, som hör ihop med klockan och almanackan. 

Chronos är tiden som vi ofta upplever den, timmarna som mäts av klockan. Chronos, liksom allt annat, har vi fått att förvalta. Men vår kulturs stora problem är att vi försöker behärska den. När vi vill kontrollera tiden blir den lätt vår tyrann. Vi hamnar i jagandet av tid, måste ständigt ”vinna tid”. Men risken är att ju mer vi arbetar för att bli tidseffektiva, desto mindre uträttar vi.
 
Kairos är evighetens tid. Tid som kommer till oss, som vi inte planerar för. Kairos är de där ögonblicken då evigheten bryter in i vardagen. Som när vi håller ett litet barn i famnen och ser in i barnets ögon. Eller när vi sitter i ett samtal som verkligen berör oss på djupet. Stunder då vi känner att vi är en del av något större. Att världen är mer än det vi ser. Stunder då vi kan ana Guds närvaro.
 
Var du än befinner dig i livet, önskar jag dig en riktigt Glad Påsk! Jag hoppas att du har möjlighet att ta till dig solen, värmen och naturen som spritter av liv.
 
/Elisabet :)
 
En tidigare text om påskdagen: Livet är starkare än döden.
Allt har sin tid / Blogg / Chronos / Kairos / Mor och dotter blogg / Påskdag / tankar om tiden / tankar om tro / vår