/
Allmänt /
Vardagsprat /
Påskafton - en mellandag.
Påskafton, en mellandag - ett mellanrum.
Hammarslagen har tystnat.
Döden har inträtt.
Kroppen har städats undan.
Kvar finns sorgen och saknaden,
som ett tomt rum.
Ett rum som nyss var så levande.
Jag tror att många känner igen sig i vad "dagen efter" innebär. När en anhörig dött fylls den första tiden av praktiska saker, som måste ordnas upp. Det är prylar som ska tas om hand, papper som ska skrivas och det är en begravning som ska förberedas. När så begravningen är över slår tomheten till. En plats vid bordet är tom. En säng står orörd. En favoritfåtölj står ensam kvar. Sorgen och saknaden hör ihop med kärleken och livet.
Samma tomhet uppstår också när vi möter de "små dödarna" i livet, när det inte blir som vi har tänkt oss och drömt om. När livet tar en annan riktning, eller rent av går sönder, som vid en skilsmässa, när vi blir arbetslösa eller när sjukdom drabbar. Också då kommer en mellandag av tomhet och sorg. Hur lång den där mellandagen blir vet vi aldrig innan. En del lever där under en lång tid. En tid av osäkerhet och en känsla av maktlöshet.
När Jesus inte längre finns där låser lärjungarna in sig i ett rum. De är rädda. Vet inte om de själva kommer att drabbas av samma pöbel som fick Jesus att bli korsfäst. De vet inte vad som ska hända nu, när inget längre är sig likt. Människors sinnesstämning kan förändras så fort. Hyllningsropen kan snabbt bytas ut mot ett drev, då liksom nu. Också idag korsfästs människor. Också idag dör människor i tortyr. Andra får sina liv utfläkta i sociala medier.
Men mellandagen och mellanrummet innehåller inte bara tomhet, rädsla och ovisshet. Där finns också ett frö till något nytt. Ibland måste något dö för att det nya ska kunna tränga fram. Ibland måste vi finnas i mellanrummet för att vila och hämta nya krafter. Allt har sin tid. Livet går inte att snabbspola. Sorgen har sin tid och glädjen har sin. Många vill fly från det där mellanrummet. Men att vistas där har också sin tid. Så en dag tränger ljuset in på nytt. Ett hopp som gror och nytt liv som spirar...
Vill du läsa fler reflektioner kring samma tema? Förra året skrev jag om Ett mellanrum.
/Elisabet :)