/ Allmänt / Resor /

Vandring på ön

Att vandra ger utrymme för tankarna att komma och gå som de vill. Idag har jag gått på upptrampade stigar och vägar, i skog, på ängsmarker och på klippor. Vandrat och stannat till för att bara ta in allt omkring mig. Låtit olika sinnen vara närvarande.
 
Här finns gott om dessa blå skönheter, i olika nyanser. Vända mot solen.
 
Rofyllda platser.
 
Det är vardag och de flesta stugorna är tomma. Överallt vilar ett lugn.
 
Invid många av stugorna blommar påskliljor. Stolta och vackra sträcker de på sig. Nickar lite lätt när jag går förbi.
 
I skogen och vid ängarna har jag stött på gamla stengärdsgårdar. 
 
Och vid strandkanten går det att hitta lite av varje.
 
Klippor och stenar i olika formationer.
 
Så många mönster och färger.
 
Här vid insjön satt jag en bra stund och såg hur storlommen lekte i vattnet. Det är vår. Fjärilar snurrar runt varandra i sin dans. Fåglarna har sin och de sjunger vårens sånger. Mitt i allt detta finns jag. Tänkte på pilgrimmens vandring idag när jag gick i tystnad. En vandring ser så olika ut om den görs i sällskap eller på egen hand. Var sak har sin tid och sin plats. Nu och då möter jag förstås människor, hälsar och ler. Men min vandring gör jag ensam och just nu är det precis vad jag behöver.
 
/Elisabet :)
Allt har sin tid / Blogg / Mor och dotter blogg / Vandring / pilgrim / pilgrimsvandring / stressyndrom
#1 / / Emilia Sjödin :

Så mysigt!

Svar: Det är det verkligen! Kan rekommendera att besöka skärgården också när det inte är sommar. Ett annat år tillbringade jag och döttrarna ett sportlov ute på Möja.

/Elisabet :)
Morochdotters