/ Allmänt / Vardagsprat /

Vi vandrar tillsammans ett tag

Något av det finaste jag vet är människor. Inom mig bär jag med mig alla de människor jag mött privat och genom mitt arbete. Där finns många fina stunder av lek, allvar, skratt och gråt. Där finns möten i ett enskild samtalsrum och i ett tält en kväll efter en intensiv lägerdag. Där finns sammanträden och praktiskt arbete. Där finns stunder med en kopp te i handen, ett samtal mitt i en entré full av barn, barnvagnar och rullatorer. Där finns möten på skolgården då barn skulle hämtas, i kvarterets matbutik eller i köket då vi lagar soppa. Där finns utbildningsdagar och nya intryck. Livet är oändligt rikt. Genom åren är det många människor som samlats i mitt hjärta. En del har jag fått ta avsked av och kommer aldrig mer se i det här livet. Andra har jag fått välkomna till världen.
 
Människor kommer och går. Vi vandrar tillsammans ett tag, längre och ibland kortare sträckor. Delar liv med varandra. Vägarna möts och går isär. Nu och då händer det att en människa jag inte sett på länge dyker upp igen. Våra vägar korsas på nytt och mötet väcker minnen. Ibland sker det mitt i vardagen, på ett pendeltåg, eller mitt på gatan i stan. Igår klev jag in på ett café i Gamla stan tillsammans med yngsta dottern. Jag har aldrig varit där förut men möts av en glad röst. "Men hej! Är det ni!" Vi blir lite extra ompysslade av en glad ung person, bjuds på personalrabatt och utbyter lite nyheter. När vi går därifrån känner jag mig varm inombords. Och än en gång tänker jag att vi människor verkligen är gåvor till varandra.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Människor / relationer