/ Allmänt / Vardagsprat /

Små steg framåt

Efter några månaders sjukskrivning gjorde jag idag min första arbetsdag, om än en kort sådan. 25% av en arbetsdag är inte mycket, men det känns. Och det känns på många olika sätt. Det känns bra att vara tillbaka. Det känns fint att möta människor igen och att få kliva in i något jag trivs otroligt bra med. Fint att möta människor och samtala om saker, både högt och lågt. Gott att återknyta till det sammanhang jag tillhör. Men det känns också fysiskt i kroppen och inte minst i mitt huvud. En trötthet.
 
Efteråt promenerade jag genom staden, över broarna vid Slussen till Kungsholmen. Jag gick med musik i mina öron, för att stänga ute en del av bruset omkring mig, samtidigt som jag njöt av solen, människorna och staden. Och jag vet att så här är det just nu och så här kommer det att vara ett tag framöver. Det tar tid för hjärnan att läka och det känner min kropp. Men jag vet också att det sakta kommer att bli bättre. Vet att jag kommer att vara mindre trött så småningom. Vet att jag behöver öva mig i tålamod. Så jag vände ansiktet mot solen och nynnade med i sången. Lät byxkjolen fladdra i vinden, när jag promenerade vidare - i min egen takt.
 
/Elisabet :)
Blogg / Mor och dotter blogg / Sjukskrivning / hjärntrött / stressyndrom / återhämtning
#1 / / Angelika Eriksson:

Hej! Vad roligt att du återhämtat dej, jag har själv varit sjukskriven under en period för bla utmattningssyndrom, tyvärr så får jag dras med min hjärntrötthet! Det är ett sådant viktigt ämne att skriva om! Du gör det bra🧡

Svar: Ja, vi är många som drabbas, både en och flera gånger. Och på många sätt handlar det ju om att lära känna sig själv på nytt och att delvis förändra sitt sätt att leva. Men det handlar också om att omgivningen behöver anpassas, för att det ska bli en mer rimlig livssituation. Ibland enklare sagt än gjort. Tack för dina ord!

/Elisabet :)
Morochdotters