/
Allmänt /
Vardagsprat /
Sista dagen 2019
Så härligt att få njuta av solljuset på årets sista dag! Jag och mannnen min är på besök hos min mamma i Skövde och tog en promenad runt Karstorpasjön på förmiddagen. En vacker dag, men nog känns det ändå lite märkligt att det är så pass varmt och att gräsmattorna är så gröna.
Sjön ligger blank. Naturen är i vila och jag tänker tillbaka på året som gått. Ett år som för min del har handlat mycket om just vila och återhämtning.
Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss och det går inte alltid att styra. Många gånger handlar det om att lyssna in och att anpassa sig. Men i inlyssnandet behöver vi vända oss både utåt och inåt. Lyssna in det som sker omkring, men också lyssna till det som sker inom oss. Anpassningen behöver få ske åt båda håll.
Nu och då måste vi stanna upp, eller rent av backa. Låta saker och ting ha sin tid. För mig betyder det mycket att finnas i naturen. Det hjälper mig att andas och att få en vettig distans till det som finns omkring mig. När saker och ting finns för nära är det bland svårt att uppfatta vad som är vad.
I naturen finns en skönhet, både när allt står i sin fulla blom och när det vissnar ner. Där blir det så tydligt att allting har sin tid och att saker inte går att stressa fram.
Samtidigt blir det nu allt tydligare att även naturen lever under stress. Den här bilden är tagen idag, den 31 december. Gräset är grönt, vintern känns långt borta - även om vindarna är kalla. Och jag tänker att allting hör ihop. Vi människor hör ihop. Och vi människor hör ihop med naturen.
Men nu och då får vi släppa allt och bara finnas i det som är. Idag njuter jag av solen, ljuset och allt det vackra. Jag känner glädjen i att leva och tänker med tacksamhet på de människor som jag har i min närhet. I morgon är en ny dag och ett nytt år. Jag önskar oss alla frid och fred, i våra egna liv och i vår värld. Gott nytt år!
/Elisabet :)