/ Allmänt / Peru 2018/19 /

En arbetsplats olik kontraktet

(null)

I ett tidigare inlägg  skrev jag om boendesituationen som inte fungerade när jag kom till Peru som volontär. Utöver det var inte heller arbetsuppgifterna vad som stod i det kontrakt som jag skrivit på innan jag åkte hemifrån. Jag arbetade tillsammans med Anna, en jämnårig tysk volontär med ett projekt som var något totalt annat än vi tänkt oss. Oj vad jag är stolt över att vi tog oss över på andra sidan!


(null)

En dag då vi oplanerat matchade kläder ;)


I vårt arbetskontrakt stod det att vi skulle vara lärarassistenter. Vi behövde inte ta med något material eller ha särskilt mycket erfarenhet. Vi skulle vara öppna för att stå framför klassen ibland men mer stod det inte. När jag kom fram däremot berättade Anna direkt att vi inte alls var assistenter. Vi kom in i klassrummen som lärare medan ordinarie lärare lämnade klassrummen och tog rast. 90 minuters lektioner, utan material och utan erfarenhet med barn från ett av de fattigare områdena.


(null)

Jag är mer än tacksam över den erfarenhet av att jobba med barn jag har. Annars tror jag att jag hade knäckts. Barnen hade noll intresse och hade aldrig haft en kontinuerlig engelskundervisning. Som kommunal skola hade skolan inte heller någon budget för engelskakursen. Anna och mitt tålamod fick testas på daglig basis. Ljudnivån var alltid hög och det fanns ständigt distraktioner. Slagsmål, där kläder gick sönder, var inte heller helt ovanligt.

(null)

Anna och jag krävde möten med rektor, vice rektor och personal. Och i mitten av oktober gick vårt förslag igenom. Vi undervisade tillsammans och hade alla klasser 45 minuter istället för 90. Det blev en förbättring. Vi började leka mer och jag fick hålla i sångstunder utformade från Norrmalmskyrkans pedagogik. Det blev en stor hit!


(null)

Vi hade det dock klart för oss att vi skulle avsluta terminen men sedan inte komma tillbaka. Efter möten med lärare, då vi bad om mer stöd i klassrummen, hade det skapats en irritation gentemot oss. Lärarnas irritation gentemot oss gjorde det omöjligt att fortsätta. Att säga hejdå till barnen blev dock svårare än jag trodde. I slutändan hade vi ändå nått fram till åtminstone en handfull barn i varje klass. Och även om de nog inte lärt sig så mycket engelska hoppas jag att de fått känna sig sedda. Med två i klassrummet kunde vi ge dem mer uppmärksamhet, vilket jag tror att de alla behövde.


(null)

Vid ett besök till ett samhälle utanför staden.

Med vetskapen om att mitt kontrakt hos AFS skulle ta slut i februari och med en trygg familj ville jag stanna ett halvår till. Jag kom i kontakt med en förskola där personalen är helt fantastisk. Dock fick jag nyligen, efter många samtal och mejl, beskedet om att jag inte kan stanna i landet. Jag fick en vecka på mig att säga hejdå och smälta att jag inte kommer tillbaka på ett tag. 


(null)

Vår kompis Nico, som vi alltid träffade på utekvällarna i klubbarna<3

Men vid ett slut tar en ny början form. Jag är inte redo att åka till Sverige ännu, så jag ska stanna i Sydamerika. Planet hem går i slutet av maj och fram till dess får jag se vad det blir!


(null)

Allt jag skrivit här har varit de tuffare stunderna, men jag ångrar verkligen ingenting av min tid här. Jag har varit lycklig och är stolt över mina handlingar. Pirrigt ser jag nu fram emot nästa steg.


//Issa <3

Iquitos / Peru / Sydamerika / blogg / blogg.se / bloggare / mor och dotter blogg / morochdotters / volontär